Sverigetempot - 2100km på cykel

torsdag 5 juli 2012

Sverigetempot 2012 - Dag 2

Arvidsjaur 08:30 - Dorotea 22:15 280 km, 64% medelpuls, 10000 kalorier

Vi (Dag och jag) satte väckarklockan på 7:30 och fick fem timmars skön sömn. När vi gick ner för äta frukost så stötte vi ihop med Mattias (Telefonplan) och Magnus (48/16) som precis kommit till Arvidsjaur. Efter en stadig hotellfrukost och en stor baguette i fickan så började trampa vidare mot Storuman. Benen kändes inte alls lika pigga som dag ett, medvinden (NV) hade blivit snett emot då vi nu åkte västerut och dessutom så kom det nya backar/slakmotor hela tiden. När vi såg denna skylt insåg jag att detta skulle bli en lång dag på redan trötta ben.

Efter fem mil kom vi fram till Slagnäs där vi sett skyltar om fika på en strutsfarm, vilket vi inte ville missa. Vi hittade strutsfarmen men ingen fika så istället körde vi till den lokala lanthandeln/folkets hus. Där bjöd de på både fika och bulle.

Stärkta av fikat körde vi vidare. Efter passagen av Sorsele så vände vi söder ut och fick medvind istället. Nu blevdet riktigt trevlig cykling igen. Före Storuman hade de lagt ny kladdig asfalt med fint grus ovanpå. Varför gör det så? Det var som att cykla i sirap. Efter 155km var vi framme i Storuman, vi letade snabbt rätt på den lokala pizzerian och beställde pizza med extra allt. Strax därefter kom Peter och gjorde oss sällskap igen.

Peter, Dag och jag trampade vidare mot Vilehelmina. Efter någon mil så var vägen avstängd pga en lastbil med gasol som hade vält. Polisen föreslog att vi skulle köra en omväg på grusvägar, men lät oss efter lite diskussion passera förbi olycksplatsen.

Cyklingen var riktigt fin trots sidvinden. Dikerna fyllda med vårblommor och solen sken. Det blev lite mer diciplinerad körning när vi var tre som turades om att dra. Peter såg pigg ut i benen och han gick lätt uppför alla backar. När vi var två som körde tillsammans, blir det lätt så att man kör brevid varandra och bara snackar istället för att ha fokus på att komma snabbt fram. Inget fel med det dock.

Vilhelmina dök till slut upp efter 220 km körda. Här blev jag överaskad av den backe man ska upp för innan vi var framme. Jag som trodde att det var bara att rulla den sista kilometern. På Statoil i Vilhelmina träffade vi Kari Martins som körde Sverigetempot solo, dvs inte köra i klunga och få vindlä av varandra.

Dag och jag tyckte att vi borde orka några mil till och tog sikte på Dorotea som är 77,7 mil från Riksgränsen. Vi bunkrade upp med chips och folköl för att kunna köra lite recovery. Väl framme i Dorotea tog vi in på Hotel Nordica Dorotea och intog vår recovery tittandes på EM-fotboll. Randonee verkar kunna vara mer än bara misär. Hittills hade resan varit riktig behaglig.

Sverigetempot 2012 - Dag1

Riksgränsen 08:00 - Arvidsjaur 02:00 - 500km, 71% medelpuls, 19250 kalorier.

Äntligen var det dags för start. Väderleksprognosen hade ändrats många gånger men det verkade som det skulle bli medvind och sol! Alltförbra för vara sant naturligtvis, istället så infann sig ett lätt regn.

Nåväl, starten gick kl 08:00 och redan efter två kilometer började farten trissas upp. Den taktik som jag hade bestämmt mig för var att hänga på förstaklungan tills pulsen stod på rött. Om jag tvingades släppa så skulle det säkert komma en andraklunga.

Ganska snart så försvann regnet och det blev sol och medvind. Fantastiska vyer med Torneträsk och höga berg. Efter 5 mil körda var snittfarten uppe 40km/h och det trycktes på ordentligt uppför backarna, så pass att jag insåg att detta håller inte. Det kändes som att klungan trodde att målet låg i Kiruna och inte 200 mil längre bort. I en backe insåg jag att detta går inte och släppte. När jag tittade bakåt så insåg jag att det var många som släppt före mig. Jag körde någon mil själv, tog av mig lite kläder och fick sedan sällskap av Janne från Hisingen CK. Någon mil senare körde vi förbi förstaklungan som stannat för en punktering. Strax därefter fick vi kontakt med Dag som jag hade följe med hela vägen till Skåne. Dag bloggade här om sin resa söderut.

Cyklingen till Kiruna var fantastisk. Otroligt vackert, vi rullade på i upp emot 40 km/h i medvinden och solen sken. Jag tror jag aldrig varit med om en bättre cykling.

Väl framme i Kiruna svängde vi in på Statoil för att få en stämpel. Sverigetempot har 13 kontroller som man måste kunna bevisa att man varit på genom att få ett stämpelkort ifyllt:

Efter en korv på Statoil så började Dag och jag trampa vidare mot Gällivare. Här tror jag vi var i ledningen ett tag innan Thomas, Mattias och hans bror Magnus kom och körde om oss. De gick om, men vi behöll kontakten länge med dem och eftertag så gjorde vi sällskap igen. Mattias verkade krokna efter några mil och Tomas, Dag och jag körde vidare. När det endast var några mil kvar till Gällivare så började jag känna av hammaren igen och sa åt de andra att de inte behövde vänta på mig, så jag körde själv igen. Det dröjde dock inte länge innan en större klunga på ca 10 personer kom ikapp och jag ville inte missa det tåget, bet tag i styrlindan och hakade på. Vi var snart ikapp Tomas och Dag och vi körde i en samlad klunga in i Gällivare där vi intog middag på ett thaiställe. Ca 25 mil körda och fortfarande med i täten. Rullsnittet fram till Gällivare låg på 36,5km/h.

Tempot skruvades ner en aning efter Gällivare och vi tog sikte på Jokkmokk. Det var några sköna nerförsbackar vid Porjus. Vi kom ikapp Mattias och Magnus, det blev en klunga på 14 personer som vi 19-tiden rullade in i Jokkmokk med 35 mil avklarade. Jag snackade lite med Dag som också tyckte tempot var lite väl uppskruvat och vi bestämmde oss för att att ta ett kort stopp i Jokkmokk och rulla långsammare genom kvällen/natten ha målsättning att nå Arvidsjaur.

Dag och jag gick återigen upp i ledningen då de andra tog ett längre stopp i Jokkmokk. Vid det obligatoriska stoppet vid polcirkeln så kom Peter ikapp. Han väntade dock in klungan som kom lite senare. Vid ca 40mil så blåste de om oss vi såg dem inte igen.

Sedan blev det långsam körning mot Arvidsjaur. Det var en hel del långa slakmotor som skulle passeras innan vi kom fram, några kilometer uppåt och sedan några nedåt. När vi stannande till för att äta en smörgås och ringa för att boka hotell så kom myggen fram, det fanns massor av dem. Mycket skog samt några renar passerades. Vid tvåtiden så var vi framme vid Arvidsjaur och checkade in på hotel Laponia. De lyckades fixa fram mjölk och oboy vilket blev en perfekt återhämtningsdryck. En snabb dusch, torka kläderna mha golvvärme och sedan somnade jag innan huvudet landat på kudden.

Anmälan och förberedelser

Hösten 2011satt jag och läste att Sverigetempot skulle köras igen under sommaren 2012. Jag hade tidigare läst bloggar från Kallegunnar och på Outside från loppet 2009. Jag blev mycket imponerad av att det gick att uppleva hela Sverige på cykel på mindre än en vecka. Min älskade frus reaktion på detta var: Ska inte du anmäla dig och köra, jag tror du skulle klara det. Så då slängde jag in en anmälan.

Under vintern försökte jag att cykla till jobbet så ofta som möjligt. Ibland raka vägen ibland med omvägar. Jag planerade även in att köra en brevetserie under våren med rundor på 20, 30 , 40 och 60 mil samt att köra Vättern under åtta timmar med HappyMTB. 20-milaren var en riktig misärrunda i snöslask, den fick mig att förstå vad som krävs för att köra i riktigt usla förhållanden. Det var nog den rundan som gjorde att jag tog med mig ganska mycket packning på Sverigetempot. 20-milsmisären finns väl beskriven av Fredde. 30 och 40 mil gick utan några större problem och jag började känna mig redo för längre etapper. Dessvärre så regnade 60-milsrundan bort och jag var inte i form att köra Vättern.

Jag bestämmde mig tidigt att köra på min cyclocross som jag haft i några år, en Merida CX4. Det är en cykel som knappt krånglat något sen jag köpte den. Visst är den lite tyngre än en ny kolfiberraket, men den verkar hålla för det mesta. Den utrustning som cykeln fick inför loppet var:
- Carradice SQR Slim sadelväska - fungerade utmärkt
- Brooks B17 Narrow sadel - köde med den ett halvär innan för att mjuka upp den, fick dock en del skav efter 150 mil.
- Framhjul med dynamo samt lampa och möjlighet att ladda batteri/GPS. Funkade bra, men laddning vid sovstoppen räckte långt.
- Styrväska
- Stänkskärmar
- Garmin 310XT hade jag sen tidigare och den laddades med gps-spår skapat i bikeroutetoaster.com
- Jag hade tänkt att använda Mapmyride i min Androidtelefon, men det bara krånglade.

Veckan innan bakade jag runekakor som packade i paket tillsammans med påsar av sportdryck till stoppen med dropbagmöjlighet i Östersund, Lesjöfors och Skövde.

Söndagen efter middsommar satte jag mig på tåget norrut där jag bokat sovkupe. Det visade sig att jag och Magnus Hektor, som också skulle köra Sverigetempot, fick kupén för oss själva. Bra att kunna breda ut sig med alla prylar och snacka cykel hela vägen upp till Norrland.

Tillslut var vi framme och jag kunde installera mig på rummet i Vandrarhemmet. Skidsäsongen i Riksgränsen hade avslutats dagen innan och det var fortfarande vinter/vårkänsla kvar häruppe. Tussilago blommade, lite is låg kvar på sjön och björkarna hade precis slagit ut.

söndag 1 juli 2012

Smygehuk !!!!!!!!!!!!!

Äntligen framme efter lång natts cykling.
Slutsträckan från Skövde blev en utdragen historia. Till att börja med hade vi regn och motvind. Men, med en fem man stark grupp var farten god trots omständigheterna.

Efter frukoststopp på sunkmotel i Ulricehamn och lunchstopp i Hultafors kom vi tillslut fram till Laholm. Åke från Hisingens CK ville inte köra återstående 18 mil då det redan var kväll. Janne hakade på Åke och vi andra bestämde oss för att besegra natten med en målgång på sennatten. Vi körde först över Hallandsåsen, sedan ett stopp i Klippan för att bunkra mat inför natten och styrde uppför söderosen. Här började Dags växlar att rassla. Det verkade som om hans växelöra var böjt och han böjde det rakt igen. Problemen var dock inte slut, vid en växling så fastnade kedjan och växelörat gick av - cykeln blev obrukbar. I ficklampans sken försökte Dag att få till en kedja som skulle singlespeedifiera hans cykel. Efter att ha ändrat kedjelängd ett tiotal gånger så gav vi upp. Tråkigt nog innebar detta att Dag gick bryta efter ca 200körda mil.
Mattias och jag började rulla vidare. Vi stämplade i Kågeröd vid ett och sedan blev det 10 sega mil mot Smygehuk. Benen var trötta, baken gjorde ont, knäna protesterade. Det tog fem timmar att köra dessa mil. Jag tror jag aldrig cyklat så långsamt. Tillslut i en solig morgon närmade vi oss Smygehuk. Äntligen.

Det har varit en fantastisk upplevelse att se hela inlandssverige från en cykel. Från tussilago i riksgränsen, ett otal renar, två rävar, nästan blivit påsprungen av rådjur och att träffa alla människor på vägen.

Nu är jag trött, ont i hela kroppen och längtar hem till min älskade familj. Tack alla som stöttat mig i denna vansinniga satsning.