lördag 7 juli 2012

Sverigetempot 2012 - Reflektioner

Vad skulle jag ändrat på om jag vetat bättre i förväg?
1 -Träna ståcykling. Jag hade behövt vara starkare i knäet för att orka med att stå och cykla längre partier. Rumpan måste få lätta från sadeln men mina knän orkade inte med denna belastning efter tre dagar.
2 - Ta med extra växelöra. Att som Dag tvingas bryta sista dagen var grymt.
3 - Lite mindre kläder och mat i packningen. Jag släpade med en underställströja, några Snickers, extra handskar, nötter som jag aldrig använde. Å andra sidan blev det aldrig riktigt misärkallt.

Vad var rätt?
1 - Sportdryck i påsar och massor med runekakor. Fiixade påfyllning av dessa i Östersund, Lesjöfors och Skövde
2 - 28mm däcken Ulterma ZX rullade snabbt och mjukt.
3 - Sadelväskan från Carradice höll ihop och höll dessutom tätt.
4 - Inte planera i förväg. Det går oftast utan problem att boka boende på kvällen när man vet hur långt man orkar den dagen.

Sverigetempot 2012 - Dag 6

Skövde 04:15 -Smygehuk 06:15 (+1) 425km, 61% medelpuls, 12600 kalorier

Klockan tre blev jag väckt av de andra som hade svårt att sova på det hårda golvet. Jag ville sova lite till men det var bara att bita ihop och göra sig klar. Vi var nu fem stycken som började trampa vidare: Janne och Åke från Hisingens CK, Mattias, Dag och jag. Var det inte på sjätte dagen som benen skulle bli fräscha igen? Efter en punka och en massa regn så intog vi en andra frukost i Ulricehamn.


<> </>

<> </>


Vädret blev bättre och vi kom fram till Hyltebruk där ytterligare en pizza trycktes ned. Framåt sjutiden var vi framme i Laholm där Åke och Janne ville ta paus för dagen medan vi andra ville fortsätta köra hela natten till målet i Smygehuk. Hallandsåsen passerades och vi kom in i sista länet - Skåne. Det är verkligen vackert med att cykla genom bokskogarna.


I Klippan bunkrade vi upp inför natten och började stigningen uppför Söderåsen. Här började Dags växlar att krångla och hoppa fram och tillbaka. Växelörat verkade lite snett och Dag böjde det rätt igen. Dessvärre så dröjde det inte länge innan det smällde till och växelörat gick rakt av. Nu blev det ett par timmars mekande i mörkret för att om möjligt fixera cykeln vid en växel. Dag testade många kombinationer men lyckades inte med att få kedjan att ligga kvar på samma ställe. Till slut gav vi upp, Dag rullade ensam ner mot Klippan igen och Mattias och jag körde dem sista milen mot Kågeröd. Det var verkligen trist att lämna Dag bakom när vi cyklat nästan 200 mil tillsammans.

Vi stämplade i Kågeröd vid halv ett och hade ca10mil kvar att köra. Nu var det segt. Jag var tvungen att hela tiden prata med Mattias för att hålla mig vaken. När vi kört över E65an så var det bara två mil kvar. Det var en underbar sommarmorgon, solen sken och allt var verkligen stilla. Snittfarten de sista milen vart låg, drygt 20km/h och kroppen började ta helt slut.

Den sista kilometern blev vi omkörda av en bil som passerade med en dm marginal på en helt tom tvåfilig väg. Man möter många som inte borde ha körkort när man kör 210 mil genom Sverige.
Till sist svängde vi in till fyren och la oss utmattande i gräset. Vilken känsla!




Sverigetempot 2012 - Dag 5

Vansbro 8:30 - Skövde 23:20 293 km, 62% medelpuls , 9800 kalorier

Var det på femte dagen som benen skulle vara pigga igen? Det verkar inte så. Frukost på bageriet i Vansbro. Goda mackor och en bakelse, mums.

Efter några långa backar var vi framme vid kontrollen i Lesjöfors. Påfyllning av förråden och sedan iväg. Vi fick nu sällskap av Mattias från Halmstadstriatleterna. Han hade sovit i Lesjöfors efter kommit fram vid  tvåtiden. Nu när vi var tre blev det återigen lite mer disciplinerad körning. Mattias såg stark ut. Själv hade jag ont i knäna och det gick inte att ståcykla.

Tefatspizzan intogs i Karlskoga tillsammans med lokalbefolkningen som tycker det är helt i din ordning att gå på restaurang med bar överkropp.
Efter Gullspång gick min bakväxelvajer av, som tur var hade jag med en extra.
Sedan passerades några milstolpar som på allvar ökade hoppet att jag skulle orka ända in i mål: Västra Götaland skylt, E20, Göta Kanal.


Efter många timmar och några regnskurar var vi framme i Skövde.
Efter stämpling på Statoil vid midnatt, första 24/7stället vi sett på resan, så tog vi oss till Godtemplagården där det skulle finnas mat och logi. Det fanns dock inga svängar lr madrasser. Jag lyckades somna på några stolar.



fredag 6 juli 2012

Sverigetempot 2012 - Dag 4

Vemdalen 07:30 - Vansbro 23:30  285km, 63% medelpuls, 8400 kalorier

Solen sken när vi drog iväg och snart därefter stämplade i Linsell. Vi tog ett fikastop i Sveg och körde vidare söderut. Vinden var mer eller mindre rakt emot och benen var inte pigga idag heller. Var det inte på fjärde dagen som kroppen skulle ha återhämtat sig?


Vägen till Älvdalen innehöll två mils körning på dåligt grus vilket för Dag skördade trasigt väskfäste, en punka och en sabbad eggbeaterpedal. Själv fick jag en pyspunka som jag upptäckte flera timmar senare. Den långa utförskörningen på gruset resulterade i ett par helt vitdomnande händer.

I Älvdalen blev det tefatspizza igen. När vi satt och åt började regnet vräka ner. Här hade jag tvivel på om jag skulle orka hela vägen till Smygehuk med ett värkande knä och begynnande skavsår. . Jag lyckades slå bort tankarna att ta tåget hem från Mora. Ut i  regnet och uppför backen mot Evertsberg.

Stämpling i Venjan och vi tog sikte på Vansbro. Det visade sig svårt att hitta ett rum där pga fotbollskupp. Vid elvatiden så fick vi dock napp och kom fram vid midnatt till ett källarrum med separat toa och dusch. Efter en snabb dusch, lagning av pyspunka somnade vi i fukten från alla blöta kläder.

Sverigetempot 2012 - Dag 3

Dorotea 07:15 - Vemdalen 22:30 300km, 65% medelpuls, 9700 kalorier

Efter en stadig hotellfrukost drog vi iväg igen. Var det inte på tredje dagen som benen skulle börja kännas fräscha igen? Redan efter någon mil så lämnade vi Lappland och körde in i Jämtland.


I Strömsund stannade vi och åt tårtbakelser för att fira att Dag fyllde 50 år!

Vägen mot Östersund var allt annat än spännande. Längsta raksträckan var sju kilometer lång.
Efter sjutton mil var vi framme vid kontrollen i Östersund där vi passade på att äta. Jag fick även påfyllning av mitt förråd av sportdryck och runekakor. Vi hade tolv cyklister före oss.

Både dag två och tre körde jag mycket ståcykling i uppförsbackarna för att spara på rumpan. Dessvärre tog knäna stryk av detta och efter denna dag så hade jag ont i knäna och fick cykla mestadels sittande.

Vi körde vidare söderut och kom fram till Åsarna där vi intog ytterligare en tefatspizza. På pizzerian träffade vi Åke från Hisingens CK som hade kört själv en längre sträcka.  Åke hade Sveg som dagsmål medan vi ringde och bokade rum på vandrarhemmet i Vemdalen.









Därefter började 300 höjdmeter klättring och snabb nerförkörning till Klövsjö och sedan 300m upp till Vemdalsskalet. Nerförskörningen till Vemdalen gav riktigt pirr i magen med hastighet över 70km/h. Vi tog in på det mysiga vandrarhemmet och somnade snabbt.

torsdag 5 juli 2012

Sverigetempot 2012 - Dag 2

Arvidsjaur 08:30 - Dorotea 22:15 280 km, 64% medelpuls, 10000 kalorier

Vi (Dag och jag) satte väckarklockan på 7:30 och fick fem timmars skön sömn. När vi gick ner för äta frukost så stötte vi ihop med Mattias (Telefonplan) och Magnus (48/16) som precis kommit till Arvidsjaur. Efter en stadig hotellfrukost och en stor baguette i fickan så började trampa vidare mot Storuman. Benen kändes inte alls lika pigga som dag ett, medvinden (NV) hade blivit snett emot då vi nu åkte västerut och dessutom så kom det nya backar/slakmotor hela tiden. När vi såg denna skylt insåg jag att detta skulle bli en lång dag på redan trötta ben.

Efter fem mil kom vi fram till Slagnäs där vi sett skyltar om fika på en strutsfarm, vilket vi inte ville missa. Vi hittade strutsfarmen men ingen fika så istället körde vi till den lokala lanthandeln/folkets hus. Där bjöd de på både fika och bulle.

Stärkta av fikat körde vi vidare. Efter passagen av Sorsele så vände vi söder ut och fick medvind istället. Nu blevdet riktigt trevlig cykling igen. Före Storuman hade de lagt ny kladdig asfalt med fint grus ovanpå. Varför gör det så? Det var som att cykla i sirap. Efter 155km var vi framme i Storuman, vi letade snabbt rätt på den lokala pizzerian och beställde pizza med extra allt. Strax därefter kom Peter och gjorde oss sällskap igen.




Peter, Dag och jag trampade vidare mot Vilehelmina. Efter någon mil så var vägen avstängd pga en lastbil med gasol som hade vält. Polisen föreslog att vi skulle köra en omväg på grusvägar, men lät oss efter lite diskussion passera förbi olycksplatsen.

Cyklingen var riktigt fin trots sidvinden. Dikerna fyllda med vårblommor och solen sken. Det blev lite mer diciplinerad körning när vi var tre som turades om att dra. Peter såg pigg ut i benen och han gick lätt uppför alla backar. När vi var två som körde tillsammans, blir det lätt så att man kör brevid varandra och bara snackar istället för att ha fokus på att komma snabbt fram. Inget fel med det dock.

Vilhelmina dök till slut upp efter 220 km körda. Här blev jag överaskad av den backe man ska upp för innan vi var framme. Jag som trodde att det var bara att rulla den sista kilometern. På Statoil i Vilhelmina träffade vi Kari Martins som körde Sverigetempot solo, dvs inte köra i klunga och få vindlä av varandra.


Dag och jag tyckte att vi borde orka några mil till och tog sikte på Dorotea som är 77,7 mil från Riksgränsen. Vi bunkrade upp med chips och folköl för att kunna köra lite recovery. Väl framme i Dorotea tog vi in på Hotel Nordica Dorotea och intog vår recovery tittandes på EM-fotboll. Randonee verkar kunna vara mer än bara misär. Hittills hade resan varit riktig behaglig.





Sverigetempot 2012 - Dag1

Riksgränsen 08:00 - Arvidsjaur 02:00 - 500km, 71% medelpuls, 19250 kalorier.

Äntligen var det dags för start. Väderleksprognosen hade ändrats många gånger men det verkade som det skulle bli medvind och sol! Alltförbra för vara sant naturligtvis, istället så infann sig ett lätt regn.



Nåväl, starten gick kl 08:00 och redan efter två kilometer började farten trissas upp. Den taktik som jag hade bestämmt mig för var att hänga på förstaklungan tills pulsen stod på rött. Om jag tvingades släppa så skulle det säkert komma en andraklunga.

Ganska snart så försvann regnet och det blev sol och medvind. Fantastiska vyer med Torneträsk och höga berg. Efter 5 mil körda var snittfarten uppe 40km/h och det trycktes på ordentligt uppför backarna, så pass att jag insåg att detta håller inte. Det kändes som att klungan trodde att målet låg i Kiruna och inte 200 mil längre bort. I en backe insåg jag att detta går inte och släppte. När jag tittade bakåt så insåg jag att det var många som släppt före mig. Jag körde någon mil själv, tog av mig lite kläder och fick sedan sällskap av Janne från Hisingen CK. Någon mil senare körde vi förbi förstaklungan som stannat för en punktering. Strax därefter fick vi kontakt med Dag som jag hade följe med hela vägen till Skåne. Dag bloggade här om sin resa söderut.

Cyklingen till Kiruna var fantastisk. Otroligt vackert, vi rullade på i upp emot 40 km/h i medvinden och solen sken. Jag tror jag aldrig varit med om en bättre cykling.





Väl framme i Kiruna svängde vi in på Statoil för att få en stämpel. Sverigetempot har 13 kontroller som man måste kunna bevisa att man varit på genom att få ett stämpelkort ifyllt:


Efter en korv på Statoil så började Dag och jag trampa vidare mot Gällivare. Här tror jag vi var i ledningen ett tag innan Thomas, Mattias och hans bror Magnus kom och körde om oss. De gick om, men vi behöll kontakten länge med dem och eftertag så gjorde vi sällskap igen. Mattias verkade krokna efter några mil och Tomas, Dag och jag körde vidare. När det endast var några mil kvar till Gällivare så började jag känna av hammaren igen och sa åt de andra att de inte behövde vänta på mig, så jag körde själv igen. Det dröjde dock inte länge innan en större klunga på ca 10 personer kom ikapp och jag ville inte missa det tåget, bet tag i styrlindan och hakade på. Vi var snart ikapp Tomas och Dag och vi körde i en samlad klunga in i Gällivare där vi intog middag på ett thaiställe. Ca 25 mil körda och fortfarande med i täten. Rullsnittet fram till Gällivare låg på 36,5km/h.
Tempot skruvades ner en aning efter Gällivare och vi tog sikte på Jokkmokk. Det var några sköna nerförsbackar vid Porjus. Vi kom ikapp Mattias och Magnus, det blev en klunga på 14 personer som vi 19-tiden rullade in i Jokkmokk med 35 mil avklarade. Jag snackade lite med Dag som också tyckte tempot var lite väl uppskruvat och vi bestämmde oss för att att ta ett kort stopp i Jokkmokk och rulla långsammare genom kvällen/natten ha målsättning att nå Arvidsjaur.


Dag och jag gick återigen upp i ledningen då de andra tog ett längre stopp i Jokkmokk. Vid det obligatoriska stoppet vid polcirkeln så kom Peter ikapp. Han väntade dock in klungan som kom lite senare. Vid ca 40mil så blåste de om oss vi såg dem inte igen.

Sedan blev det långsam körning mot Arvidsjaur. Det var en hel del långa slakmotor som skulle passeras innan vi kom fram, några kilometer uppåt och sedan några nedåt. När vi stannande till för att äta en smörgås och ringa för att boka hotell så kom myggen fram, det fanns massor av dem. Mycket skog samt några renar passerades. Vid tvåtiden så var vi framme vid Arvidsjaur och checkade in på hotel Laponia. De lyckades fixa fram mjölk och oboy vilket blev en perfekt återhämtningsdryck. En snabb dusch, torka kläderna mha golvvärme och sedan somnade jag innan huvudet landat på kudden.

Anmälan och förberedelser

Hösten 2011satt jag och läste att Sverigetempot skulle köras igen under sommaren 2012. Jag hade tidigare läst bloggar från Kallegunnar och på Outside från loppet 2009. Jag blev mycket imponerad av att det gick att uppleva hela Sverige på cykel på mindre än en vecka. Min älskade frus reaktion på detta var: Ska inte du anmäla dig och köra, jag tror du skulle klara det. Så då slängde jag in en anmälan.

Under vintern försökte jag att cykla till jobbet så ofta som möjligt. Ibland raka vägen ibland med omvägar. Jag planerade även in att köra en brevetserie under våren med rundor på 20, 30 , 40 och 60 mil samt att köra Vättern under åtta timmar med HappyMTB. 20-milaren var en riktig misärrunda i snöslask, den fick mig att förstå vad som krävs för att köra i riktigt usla förhållanden. Det var nog den rundan som gjorde att jag tog med mig ganska mycket packning på Sverigetempot. 20-milsmisären finns väl beskriven av Fredde. 30 och 40 mil gick utan några större problem och jag började känna mig redo för längre etapper. Dessvärre så regnade 60-milsrundan bort och jag var inte i form att köra Vättern.

Jag bestämmde mig tidigt att köra på min cyclocross som jag haft i några år, en Merida CX4. Det är en cykel som knappt krånglat något sen jag köpte den. Visst är den lite tyngre än en ny kolfiberraket, men den verkar hålla för det mesta. Den utrustning som cykeln fick inför loppet var:
- Carradice SQR Slim sadelväska - fungerade utmärkt
- Brooks B17 Narrow sadel - köde med den ett halvär innan för att mjuka upp den, fick dock en del skav efter 150 mil.
- Framhjul med dynamo samt lampa och möjlighet att ladda batteri/GPS. Funkade bra, men laddning vid sovstoppen räckte långt.
- Styrväska
- Stänkskärmar
- Garmin 310XT hade jag sen tidigare och den laddades med gps-spår skapat i bikeroutetoaster.com
- Jag hade tänkt att använda Mapmyride i min Androidtelefon, men det bara krånglade.

Veckan innan bakade jag runekakor som packade i paket tillsammans med påsar av sportdryck till stoppen med dropbagmöjlighet i Östersund, Lesjöfors och Skövde.

Söndagen efter middsommar satte jag mig på tåget norrut där jag bokat sovkupe. Det visade sig att jag och Magnus Hektor, som också skulle köra Sverigetempot, fick kupén för oss själva. Bra att kunna breda ut sig med alla prylar och snacka cykel hela vägen upp till Norrland.


Tillslut var vi framme och jag kunde installera mig på rummet i Vandrarhemmet. Skidsäsongen i Riksgränsen hade avslutats dagen innan och det var fortfarande vinter/vårkänsla kvar häruppe. Tussilago blommade, lite is låg kvar på sjön och björkarna hade precis slagit ut.







söndag 1 juli 2012

Smygehuk !!!!!!!!!!!!!

Äntligen framme efter lång natts cykling.
Slutsträckan från  Skövde blev en utdragen historia. Till att börja med hade vi regn och motvind. Men, med en fem man stark grupp var farten god trots omständigheterna.

Efter frukoststopp på sunkmotel i Ulricehamn och lunchstopp i Hultafors kom vi tillslut fram till Laholm. Åke från Hisingens CK ville inte köra återstående 18 mil då det redan var kväll. Janne hakade på Åke och vi andra bestämde oss för att besegra natten med en målgång på sennatten. Vi körde först över Hallandsåsen, sedan ett stopp i Klippan för att bunkra mat inför natten och styrde uppför söderosen. Här började Dags växlar att rassla. Det verkade som om hans växelöra var böjt och han böjde det rakt igen. Problemen var dock inte slut, vid en växling så fastnade kedjan och växelörat gick av - cykeln blev obrukbar. I ficklampans sken försökte Dag att få till en kedja som skulle singlespeedifiera hans cykel. Efter att ha ändrat kedjelängd ett tiotal gånger så gav vi upp. Tråkigt nog innebar detta att Dag gick bryta efter ca 200körda mil.
Mattias och jag började rulla vidare. Vi stämplade i Kågeröd vid ett och sedan blev det 10 sega mil mot Smygehuk. Benen var trötta, baken gjorde ont, knäna protesterade. Det tog fem timmar att köra dessa mil. Jag tror jag aldrig cyklat så långsamt. Tillslut i en solig morgon närmade vi oss Smygehuk. Äntligen.

Det har varit en fantastisk upplevelse att se hela inlandssverige från en cykel. Från tussilago i riksgränsen, ett otal renar, två rävar, nästan blivit påsprungen av rådjur och att träffa alla människor på vägen.

Nu är jag trött, ont i hela kroppen och längtar hem till min älskade familj. Tack alla som stöttat mig i denna vansinniga satsning.

Söderåsen

Dags växelöra gick av. Nödfixiekonvertering pågår.

Uppdatering: det funkade inte tråkigt nog. Dag rullade tillbaks mot Klippan. Mattias och jag fortsatte.


Hyltebruk

Nu är det inte mycket kvar av
ork , hud , huvud och sverigetempot


Blidsberg

Punkalagning. Nu har vi fått sällskap av två goa gubbar, Åke och Janne

7 mil avklarade innan kl 7